Vad tror du ditt barn skulle välja?

Idag är det valdag och jag hoppas att många väljer att rösta. Det är vårt sätt att påverka vårt liv men också andras liv. Vilken värld vill vi leva i? Vad är viktigt att värna om inte bara för mig utan också för andra? De som inte har förmånen att få välja. Jag väljer inte bara för mig själv, jag väljer också för allas våra barn. Våra barn är vår framtid. Vi har idag möjlighet att påverka även om det säkert inte är i så hög grad som vi skulle önska men vi har i alla fall möjlighet att påverka. Hoppas att ni tar den chansen! När det gäller föräldraskap har vi också möjlighet att välja. Vi kan välja hur vi vill förhålla oss till våra barn. Vi kan välja att fokusera på makten eller växandet. När jag lyssnar på Dr. Shefali Tsabary bli intervjuad av Oprah så blir jag varm i hjärtat och vill ännu mer förstå både mig själv och mina barn. Jag minns hur mycket det betydde för mig att se och höra på Barbara Coloroso även hon i Oprahs program. Det är 20 år sedan, men var ett program som förändrade mitt liv. Växa med ansvar är fortfarande en bok som jag gärna rekommenderar men det som står i den minns jag var svår att omsätta i praktiken med små barn. Det Shefali förmedlade hade ingenting med ålder att göra. Det handlar om oss själva. Att lära känna oss själva och våra barn. Att växa genom vårt varande.
Jag inser att om jag hade lyssnat på Eberhard för 20 år sedan istället för att ha sett Oprah så hade jag nog tyckt att det han sa var rätt självklart. Klart att vi föräldrar ska bestämma och visa barn genom att göra mot barnet det barnet gjort mot någon annan. Otroligt vanlig metod i böckerna jag läste i England. Om barnet sparkar dig, sparka tillbaka. Jag är glad att jag fick upp ögon för hur respektlöst detta är. Jag minns en förskollärare som drog ett barn i håret för att barnet hade dragit ett annat barn i håret. Jag minns ögonen som tittade upp på den vuxne. Den vuxne hade sårat barnet och brustit i tillit. Barnet kunde inte koppla denna handling till den som hon själv just utfört. Det enda den vuxne förmedlade var att det var ok för en vuxen att skada ett barn och det går inte att lita på att den vuxne vill mig väl. Det handlar om makt och hierarkier.
När jag lyssnar på Magdalena Graaf och David Eberhards pod (från 29.40) så förmedlar de samma taktik efter att ha pratat om oss fina personer som har kommenterat deras metoder som de förmedlade i Nyhetsmorgon. Metoden i poden som de utsätter barnet för är att barnet ska få uppleva samma som de utsatt andra för. Dvs när barnet har mobbat ett annat barn då väljer föräldern att utsätta barnet för samma sak för att visa hur det känns. Magdalena beskriver sin son som en Cool kille med attityd. När han retat en kille med “töntiga” kläder väljer Magdalena att klippa bort hans “coola” frisyr och han fick packa bort sina “coola” kläder och åka till ICA Maxi för att köpa en ny garderob med “töntiga” kläder. Sedan fick han gå till skolan i dessa och förtjäna att få tillbaka sina “coola” kläder.
Eberhard kallar detta för ett alldeles utmärkt sätt. Att hon var omtänksam både mot sin son men också mot kompisen. Hon var mamma och inte kompis och någon slags jämställd. Jag funderar istället på vad det var för värderingar som från början fick honom att reagera på de töntiga kläderna? Vilket behov hade han egentligen? Jag undrar också om det här verkligen var respektfullt mot sonen och kompisen. Att förmedla att sonen fick gå klädd i ICA Maxi kläder som straff förmedlade vad då? Hur skulle hon gjort om han hade retat en person med en funktionsnedsättning? Klart att hennes metod fungerade, men varför fungerade den? Vad lärde sig sonen? Vilka nackdelar fick metoden? För sonen, för kompisen och för relationerna?
Jag och några andra har ifrågasatt att de i Nyhetsmorgon uppmuntrade föräldrar att vara respektlösa mot sina barn. Både på TV4:s sida och på Graaf&Eberhards facebooksida. Skulle gärna vilja länka till det senare men hittar inget bättre sätt än att lägga upp länken till inlägg från andra så får ni söka efter Anders Jarlands fråga och läsa själva. Bland annat att härma barn för att de skulle förstå hur dumt deras beteende var. Eberhard tyckte inte vi hade något vetenskapliga belägg på att detta förhållningssätt var respektlöst. Han beskriver hur hans fru brukar härma honom för att visa honom hur dumt det han gör är. Jag är glad att jag och Peter inte kommunicerar på det sättet. Jag ser för övrigt en stor skillnad mellan en parrelation och en förälder/barn relation.
När vi lever i en parrelation kan vi välja att avbryta relationen. Ett barn kan inte välja att avbryta relationen till oss föräldrar. Jag ställer mig också frågan om han har några vetenskapliga bevis på att det Magdalena valde att göra inte var respektlöst, eftersom Eberhard gärna fokuserar på vad som har vetenskapligt belägg eller inte. Jag är tacksam över att Petra Krantz Lindgren har på sin FB-sida skrivit om att metoder kan fungera utan att de är respektfulla:

“Graaf och Eberhard säger att “bara man gör något med kärlek och respekt” så är det ingen fara att göra det. Jag tror inte det räcker! Det vi gör måste också uppfattas som kärleksfullt och respektfullt av barnet! Det är helt enkelt inte förälderns tanke som räknas. Det är barnets upplevelse!”

Jag vill avsluta med något upplyftande: Shefali finns också på TedTalk, vilken härlig inspirationskälla. Jag blir så sugen på att ta reda på mer om mig själv och mina barn istället för att försöka “fixa” dem genom maktutövning. För mig är ömsesidig respekt A och O och att vi är ansvariga för att lägga in barnets perspektiv i vårt föräldraskap.
#blogg100