Vem bestämmer när det är dags att stänga av?
Jag sitter och ser på en helt fantastisk komedi på tv:n när min man berättar att det är fem minuter kvar till maten. Jag svarar ok för att få honom att lämna mig ifred så jag kan fortsätta se. Jag ser fram emot att se hur det går, hur det hela ska sluta. Plötsligt kommer han in i vardagsrummet igen.
-Maten är klar!
-Mmm
-Jag vill att du kommer nu så att maten inte kallnar.
-Jag kan äta maten kall, det är ok.
-Fast det är nu vi äter och jag förvarnade dig att det bara var fem minuter kvar.
-Men (jag hade verkligen ingen koll på att mitt ok för att bli av med honom betydde att jag inte skulle få se slutet)
-Inga men nu. Vill du stänga av själv eller ska jag stänga av åt dig?
-Men jag vill inte stänga av. Jag vill se slutet på filmen.
-Fast nu är det mat.
Han stänger av TV:n.
Gissa hur det kändes. Jag blev otroligt frustrerad och arg när jag inte får se slutet på den film som jag faktiskt spenderat tid på att se. Jag vill ju se slutet.
Jag tror att jag precis som barnen säger mmm och ok utan att veta vad vi egentligen tackar ja till. Jag tror att barnen känner sig lika frustrerade och arga som jag gjorde när vi bestämmer om de ska få se slutet på en film eller inte.
Hur skulle du reagera om det hände dig?
PS! Min man skulle aldrig göra så här men jag är rätt säker på att både han och jag gjort något liknande mot våra barn. Numera har vi inspelningsfunktion på TV:n men det har vi inte alltid haft. Ibland kan det vara bättre att de inte börjar se något före maten eftersom även om det går att spela in så blir det ett oönskat avbrott. Vår yngsta son brukar titta på youtube och när vi säger att det är dags att äta brukar han spola fram filmen till slutet. Då får han se slutet 😉
Olika hur man är. Men jag tycker faktiskt inte att de tär hela världen att se på teve medan man äter. Alla ör sinte så himla sugna på att lyssna och berätta om sin arbets/skoldag vid middagsbordet. Egentligen ett ganska borgerligt påfynd att man ska göra det.
Tack för din kommentar. Självklart kan man se på TV medan man äter. Egentligen var det här bara ett exempel på hur tokigt det kan bli när vi bestämmer att någon annans aktivitet är slut. Hur frustrerande det är när det jag gör inte tas på allvar. Hur frustrerande det är när man inte får se slutet på en film när det enda man längtar efter är att se hur det går. Hur frustrerande det kan vara för barn att vi inte värderar deras upplevelse av möjlighet att avsluta och liknande. Än en gång tack för att du berättar hur du tolkade texten. Ibland har jag inte tänkt på hur texten faktiskt har fler än ett budskap. Ha en härlig dag
Jag läste den en gång till. Det går att se hur jobbigt det är när inte ens upplevelser blir värderade. Intressant också att vi vuxna ofta sätter reglerna även när barnen är ganska stora. Efter en viss ålder kan ju alla i familjen vara med och bestämma. Tex teve eller inte när man äter. Ha en härlig dag /kväll själv och tack för en läsvärd blogg som får mig att tänka ett varv till
Det allra bästa är när alla i familjen känner att de kan påverka och känna att det även är deras beslut. Tack för din kommentar. Ha en härlig kväll!