Jag tror vi alla har minnen av speciella vuxna som fick oss att som barn känna oss sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. De fick en plats i våra hjärtan oavsett om vi sedan höll kontakten eller inte. Det kan ha varit en lärare, idrottsledare, granne, släkting eller liknande.
För min del har en granne som hette Inger haft en stor betydelse. Hon var dagbarnvårdare precis som min mamma men hos henne fick man stänka när man badade och bära ut täcken för att lägga i indiantältet på gräsmattan.
En annan vuxen som betydde mycket för mig var min morbror som var busig och gillade att köra skoter. Ett sportlov kom jag ihåg att jag tolkade bakom skotern på slalomskidor i tiotal mil. På kvällarna brukade jag få vara uppe sent och spela luffarschack med honom.
En tredje vuxen som jag inte träffade så ofta men som fick en alldeles speciell plats i mitt hjärta var en kvinna som jobbade på taxiväxeln. Jag fick komma dit och vara “stor” när hon jobbade och vid ett tillfälle fick jag följa med henne hem. Jag somnade i en saccosäck och hon och hennes pojkvän skjutsade hem mig i en “raggarbil”. När jag i somras åkte på ridläger i Skåne passerade jag en ort som jag fick för mig att denna kvinna flyttat till. Jag hittade henne på Facebook och kunde med hjälp av en kompis kompis kontakta henne. Nu vet jag att vi kommer att träffas igen nästa gång hon kommer till Umeå. Tänk att det har gått över 30 år sedan vi sågs sist. Ändå minns jag hur sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar jag blev som barn i hennes sällskap. Tack Torun för att du lämnade positiva spår i mig.
Tänk på hur mycket ni kan betyda för ett barn även om ni bara träffar dem några få gånger. Det sätt ni väljer att se, höra, bekräfta, respektera och ta det barnet på allvar kommer att ha betydelse.
Sedan finns det naturligtvis vuxna som lämnat negativa spår men dessa tänkte jag inte ödsla tid på i detta inlägg.
För inspiration när det gäller föräldraskap utifrån ömsesidig respekt, följ mig gärna på Facebook. /Familjecoachen
Wow , sant.
Och det är därför jag många gånger överlevt.
Fint skrivet.
Skönt att det funnits betydelsefulla vuxna i ditt liv. Tack för kommentaren.
Pingback: Spår i mig ifrån andra – Therese Tess Mabon